730

Idag har det gått 2 år sedan Linnéa lämnade jordelivet. 24 månader, 730 dagar. Varje dag minskar smärtan av att jag aldrig mer kommer få träffa henne igen, inte i det här livet i alla fall. Men saknaden den växer och växer. Den är som ett stort svart hål inuti mig. Saknaden har inget slut, den bara fortsätter och fortsätter.
Linnéa är precis lika älskad av mig som hon var då.
Tårarna rinner ner för mina kinder när jag tänker på henne. Varje gång jag besöker graven rinner stora tårarna, länge, länge ner för mina kinder. Vid graven känner jag ett lugn, där känner jag mig aldrig ensam.
Där vet jag att våran älskade Linnéa fått ro.
Älskade, älskade.
Jag saknar dig varje dag.
Två år
Tjugofyra månader
730 dagar
<3

full rulle

Den här helgen har jag känslat av att någonting jagar mig. Fast så är det ju såklart inte, dock så har jag så mycket saker som jag vill hinna med och saker som måste hinnas med.
Idag så har jag vart på övning med Nova, eftersom vi har konsert i oktober. Sen åkte jag och lämnade släpkärran hos farmor och farfar (Niklas köpte en soffa igår, som vi skulle hämta efter att jag hade slutat jobba igår. slutade 22..)  Nu kl 17, har jag planerat att gå in på mctime för att kolla nya schemat och för att kika om det finns lediga tider. Och att jag har bestämt kl 17, är för att vi fick mail om att schemat läggs ut idag kl 17.
Sen ska jag till stallet, rida och kvällsfodring.
Jobba inatt..

Hjärtehästen skuttar lite :)

Imorgon ska jag sova! Och till stallet, min kusin kommer nog och rider en sväng, träffa tjejen som jag är kontaktperson åt och sedan hoppas jag på att kunna andas ut och ta det lugnt! :)


Godnatt.. godmorgon?

Jag kan verkligen inte sova! Sov i ungefär 1,5-2 timmar. Men sen vaknade både jag och Niklas. Det är för varmt i Niklas lägenhet! Trots att vi har på två fläktar på max..
Niklas har dock somnat om, och jag försöker bli trött så jag också kan få sova ett par timmar till..

wish me luck.


Linnéa fyllde år igår (eller idag, det beror på om man räknar att det fortfarande är torsdag eller att det är fredag, jag säger att det är fredag nu). Så vi var till graven en sväng förut. Jag saknar henne så det gör ont. Trots att det snart har gått två år så kan/vill jag inte förstå att aldrig mer få se henne. Inte i detta liv i alla fall.
Har flera gånger tyckt att jag sett henne, men sen insett att det varit någon annan.. :(
Vi satt i alla fall hos henne i säkert en halvtimme, och tårarna kunde inte sluta rinna på mig.
Jag saknar dig så.