Det finns dagar då inget är bra.
Jag försöker och försöker, men varje gång jag lyckas resa mig får jag bara motstånd från dig. Ett slag i magen, ett hårt slag. Beviset på att du skiter i mig är så jävla lätt att se, blickarna du ger mig, orden från dig. Det spelar ingen roll vad du säger, för det jag hör är en helt annan sak.
Även fast jag vet att du snart kommer boxa ner mig till noll igen så tror jag på dig varje gång du säger så vackra saker till mig som bara du kan låter du mig tro att allt ordar sig. Att "vi" är så underbart som det varit förut.
Jag ger dig mitt förtroende gång på gång, varje gång du säger förlåt och ber om en ny chans ger jag dig det, men varför?
Jo, för jag vill ha kvar dig, jag vill kunna tro på dig, att du inte tänker trampa på mig igen. Men det gör du varje gång..
Jag önskar jag kunde läsa dina tankar eller i alla fall se felet..